På familjens matönskelista har det länge stått räkafton. Det har fallit på att jag letat efter ekologiska räkor, men inte hittat några oskalade. Räkafton med skalade räkor, hur KRAV-märkta de än är, blir lite konstigt. Grejen med räkafton är just att sitta i lugn och ro och skala sina räkor och antingen äta dem som de är tillsammans med tillbehören eller lägga dem på läckra smörgåsar. När vi ska använda räkor i matlagningen köper vi annars Garants KRAV-märkta som är frysta och skalade. Det funkar hur bra som helst.
Men när jag handlade senast gjorde jag en inventering av de frysta räkorna och konstaterade att det finns faktiskt burfångade räkor från Maine. Att använda burar istället för trålar är mycket mera skonsamt. Burarna sorterar med automatik ut de största räkorna, de små kan slinka ut genom gallren. Trålning är däremot rena dammsugningen. Man fångar allt, både räkorna som avses och dessutom en bifångst som bara slängs överbord.
Förutsatt att räkorna jag köpte är fångade på ett bra ställe med hållbara bestånd så borde de vara ett bra köp. Men jag har faktiskt inte koll på hur bestånden är på den amerikanska ostkusten. Någon som vet? Jag har försökt hitta information, men just nu skrivs det bara en massa om jätteräkor. Och de köper jag absolut inte, även om de har tvivelaktig miljöstämpel. Skippa scampi!
Räkorna var i alla fall fina och familjen var nöjd med middagen. Även jag provsmakade två stycken, kockens privilegium … Annars var det som vanligt grönsaker, ägg och avokado på min tallrik.
