Ibland får jag riktigt, riktigt dåliga idéer. Som igår när jag fick lust att göra morotskaka. Jag har inte lyckats hitta någon ekologisk philadelphiaost, men det går väl lika bra att göra egen färskost och använda den tänkte jag. Not!

Hemlagad färskost är nämligen inte slät, så när man rör ut den med smör och florsocker så skär det sig och blir en grynig mindre trevlig gegga. Så efter detta mindre lyckade experiment så undrade jag förstås, vad gör jag nu? Det kändes inte så bra att behöva kasta bort den. Alltså vispade jag geggan med ägg och blandade i mjöl och bakpulver och gjorde muffins. Toppade med björnbär från frysen blev de riktigt goda.

Färskost har vi också gott om. En del av den smaksatte vi med vitlök och njöt av med nybakat bröd till gårdagens soppa.

Appropå färskost så blir det en ordentlig skvätt vassla över när man gör den. Maken undrade då om jag skulle göra messmör av den. Det har jag aldrig testat, men mitt norrländska arv innebär bland annat att jag verkligen gillar messmör. Och nu blev jag nyfiken på riktigt. Hur gör man egentligen messmör? Det visade sig vara väldigt enkelt i grunden. Man kokar bara vasslan i typ en evighet, drygt tre timmar kokade min, tills den kokat ihop och börjat bli brun. Allt som allt fick jag väl ihop en knapp deciliter mumsigt messmör.

Och det bästa av allt. Jag kastade inte bort någonting!