Med tanke på hur lite jag skriver om bröd numera så kan det ju verka som att jag helt tappat intresset för bak. Så är det inte, men under sommaren har det blivit ett uppehåll i bakandet och åtgången på bröd i familjen är inte så stor. Jag har mest bakat grovt formbröd, på surdeg såklart, och skivat och fryst in. Jag har gjort några tappra försök att baka Tartine bread, inspirerad efter att fått möjlighet i somras att testa originalet i San Francisco. Dock har jag inte lyckats så bra. Jag har haft för lösa degar och antagligen inte bulkjäst degen tillräckligt så bröden har blivit lite platta och underjästa. Mina surdegar har nog inte heller varit riktigt på topp.

Men i tisdags hade jag en surdeg som var riktigt fin + experthjälp av sonen, så då blev det riktigt fina bröd. Vi satte degen ungefär 19.00 på kvällen. Ungefär varje halvtimme fram till 23.oo vek vi degen i bunken för att bygga in spänningar i den. Sedan stjälpte vi upp degen på bänken och delade den i två delar. Sonen visade sin teknik för att runddriva degen och efter en stunds vila forma till bröd och lägga i jäskorgar. Han skulle egentligen åka hem när vi hade kommit så här långt men ett rejält regn- och åskväder fick honom att stanna kvar över natten. Mysigt och jag kunde få ännu fler tips!

Jäskorgarna åkte in i kylen och fick stå där till 6.00 då vi plockade ut dem och lät dem stå framme medan ugnen blev varm. Bröden vändes upp på mjölad brödspade, snittades och åkte in i ugnen.

Resultatet blev de finaste bröd som någonsin kommit ut ur min ugn. Höga fina bröd som sprack upp ordentligt och ett fluffigt och fint inkråm. Och jättegoda förstås. Tack för hjälpen sonen min!