Ja, frågan är hur grön granen i stugan egentligen är. Vi har en tradition sedan barnen var små att hugga gran till jul. Eller såga snarare… Men små barn var det en stor grej att hugga gran. En utflykt tillsammans med flera familjer, ofta korvgrillning och glögg. Ritualen att välja gran, diskutera och förhandla. Och slutligen såga ner det utvalda trädet under glada varningsrop: ”TIMBER”. Numera är det ett lite mindre projekt med färre medverkande.
I år önskar jag att jag kunde berätta att vi noga googlat efter ekologiska granar och att vi styrt vår kos mot en miljövänlig granodling. Men tyvärr, så blev det inte. Vi åkte, en liten skara bestående av maken, dottern och undertecknad, till vårt vanliga ställe och sågade ner en kungsgran. Jag tröstar mig med att jag försöker göra bra val i vardagen, och hugga julgran kan ju inte riktigt räknas dit. Det tillhör inte de mest viktiga och kristiska valen jag gör. (Ojojoj, vilka dåliga ursäkter jag har … ) Men nästa år kanske vi slår till och hugger en riktigt grön gran …
