Många surdegsentusiaster menar att de skulle kunna leva bara på bröd. Jag vill kanske inte sträcka mig så långt, men en kost utan bröd känns väldigt främmande för mig, alla LCHF-vänner får ursäkta. Min standardfrukost består av två surdegsmackor, smoothie och en kopp te. På det står jag mig bra hela förmiddagen. Till lunch äter jag sällan bröd, men på kvällen blir det ytterligare några skivor. Och jag njuter av varenda en. Förr tröttnade jag ofta på hembakt bröd, men surdegsbrödet har inte den effekten på mig även om jag inte varierar sorterna särskilt mycket. Nu bakar jag i princip samma bröd med små variationer för att verkligen lära mig hantverket och förstå mig på surdegsmysteriet. För det är i sin enkelhet en hel vetenskap…
Efter förra helgens superbak blev det lite mera blygsamt denna gång. Ett normalbak på fyra ljusa surdegsbröd med fullkornsdinkel, varav två blev gåbort-presenter. Sen var det var ju Kanelbullens dag i helgen och dottern föreslog att hon skulle komma hem och baka tillsammans med mig. Och det ville jag såklart. Vi bakade en rejäl sats med både kanel- och kardemummabullar, denna gång inte på surdeg utan på pyttelite jäst, hör och häpna. Återkommer till detta …
Frysen har fyllts på igen med bröd och bullar, och vi har verkligen det vi behöver!
