Som jag redan nämnt har hushållens kostnader för mat sjunkit från 20% till 13% de senaste 20 åren. Vi förväntar oss uppenbarligen nu att mat kan bli hur billigt som helst. All mat ska dessutom finnas tillgänglig året om. Undersökningar visar att det konsumenter huvudsak fokuserar på är pris. Visst pratar vi konsumenter om ekologi, miljö och djurhållning, men när vi faktiskt gör våra val är det oftast ändå priset som avgör. Självklart vet butikskedjorna att vi är så enkla att styra. Sänk priset och vips så köper vi. Billigt är bra, eller … Det är därför inte så konstigt att bara 4% av våra matinköp är ekologiska varor (år 2009). Trenden är också att vi äter mer och mer importerad mat. 1990 var andelen 25%, idag är den nästan 50%.

Visst har utbuden av ekologiska varor ökat och de stora kedjorna har sina egna märken: Coop har Änglamark, Axfood har Garant och Ica har I love Eco. Ekotrenden växer långsamt, men den är som sagt fortfarande marginell. Samtidigt har samma kedjor sina lågprismärken: Coop Extra, Eldorado och Euroshopper. Och lågpristrenden är som sagt den som dominerar.

En typisk matannons från vintern 2012 innehåller några intressanta erbjudanden:

1. 2 kg kycklingfilé för 99 kr. Typiskt lockpris. Jag köper hellre ekologisk, hel kyckling för 100 kr kilot, färsk dessutom, och vet att kycklingen haft ett bättre liv och inte ätit sojamjöl.
2. Dansk kassler för 39.90 per kilo. Efter att ha läst om danska grisgårdar, nej tack!
3. Jordgubbar för 10 kr per ask. I mars … varför äta jordgubbar i mars? De har dessutom med största sannolikhet kommit hit med flyg, inte särskilt miljövänligt.
4. 15 ägg för 19.90, d.v.s. bara drygt en krona styck. Lockpris igen. Jag betalar hellre tre kronor styck och får ägg som smakar ägg, från höns som har fått leva som höns ska göra.

Vem får i slutändan betala priset för att vi ska få billigare och billigare mat? Någonstans måste det ändå finnas en skamgräns så att vi alla reagerar. Frågan är hur billig maten måste bli först.

Slutligen ett citat från boken Matens pris:

”Prisera ska inte ljuga och idag ljuger de. De verkliga kostnaderna för produktionen betalas istället av miljön, den globala befolkningen och framtida generationer. Vi måste också börja belöna system som jobbar för miljön.”
FN:s rapportör för rätten till mat Olivier De Schutter