I en tid när kolhydrater verkar närmast bannlysta och den ena lågkaloridieten avlöser den andra så är det nog lite kontroversiellt att sjunga brödets och potatisens lov. Men jag gör det ändå … Både bröd och potatis får ta mycket skit nu när många, av förvisso goda skäl, förklarar krig mot snabba kolhydrater. Själv har jag också vacklat mellan olika teorier kring kolhydraternas påverkan på människokroppen. Jag är helt övertygad om att de snabba kolhydrater som vi får i oss idag genom processad mat och snabbmat är direkt skadliga för oss. Vår reptilhjärna är programmerad att tycka om snabba kolhydrater och det fungerar i en miljö där dessa är en bristvara. Men i vårt samhälle där det är ett överskott på mat med snabba kolhydrater och litet näringsinnehåll ballar systemet ur. Paradoxalt nog kan resultatet bli att man är överviktig och undernärd samtidigt.
Att bröd och potatis som varit basföda för många generationer helt plötsligt skulle vara så skadligt för oss har jag svårt att tro på. Ett surdegsbröd bakat på stenmalet, ekologiskt mjöl är fullspäckat med näring. Den långa jästiden, syran i brödet och den hårda skorpan bidrar till att öka kroppens möjlighet att ta upp näringen. Och potatis måste dessutom vara allra mest miljövänliga och lokalproducerade tillbehör vi kan ha till maten.
Hurra för bröd och potatis!
Martin Ingvar (Hjärnkoll på maten), som i normala fall rekommenderar lågkolhydratskost, säger att om man ska äta bröd är det surdegsbröd som gäller, så där har du absolut rätt.
Och jag håller med om att potatis får ta onödigt mycket skit. Ja, det är snabba kolhydrater, men det är också stor mättnad i förhållande till energin du får i dig. Vissa likställer potatis med formfranska, vilket är helt absurt. Jag äter potatis (och andra rotfrukter — det är ju basföda!!!) men undviker pasta och vanligt vitt bröd. Surdegsbröd är som knark för mig (jag kan bara inte sluta äta!!!!), men det får lov att slinka ner lite sånt då och då ändå!!!