Dagens ena brödbak har utförts både i köket och i snickarrummet. Själva bröddegen till ett rågbröd med nötter och frukt blandades till baserat på den härligt bubbliga surdegen som jag satte igår kväll. Bubbel när det är som allra bäst! Den stora utmaningen var att knäcka de sista nötterna från julens gottebord. Jag testade en annan nötknäppare än sist, men den funkade inte heller särskilt bra. Den hade en tendens att mosa nötterna. Men jag kom på tipset jag fått av min mor. Jag gick alltså ner i snickarrummet och placerade mandlarna på snickarbänken och gick lös på dem med hammaren. Det var inte heller helt enkelt. Det gäller verkligen att slå precis lagom hårt så att skalet spricker men att mandeln forfarande är intakt. Lagom när nötterna var slut hade jag hittat den rätta tekniken. Nu gäller det att minnas tills nästa år.
Bubbel, baket börjar bra!
Gottigottgott! 😉
Min degstart när jag gör rågbröd blir inte bubblig på ytan längre. Själva surdegen formligen skummar, men degstarten får en nästan slät yta. Förra gången trodde jag den var död, ända tills jag rörde runt i den, och såg att den är luftig och bubblig under ytan. Kan det vara någon slags ytspänningsgrej?? (Fast det kan ju eg kvitta. Bröden blir ju fina ändå. ;))
Bra fråga Anna! Och jag vet inte om jag har något bra svar …
Min surdegsgrund varierar en del beroende på hur ofta jag matar den. Den har ofta ett optimum ungefär 24-36 timmar efter att jag matat den. Då är den ofta lite storbubblig och krämig, typ chokladmousse. Innan dess, och även när den stått mer än 2 dagar blir den mera slät på ytan. Man känner också på doften att den blir surare och surare.
Men så länge surdegarna man gör på grunden blir bubbliga och fina så spelar det nog inte så stor roll hur grunden ser ut. 🙂