När man använder surdeg som jäsmetod blir det oundvikligen så att man mellan baken behöver kasta bort en del surdeg vid matningen. Jag har nu lärt mig att surdegen mår allra bäst av att man bara behåller en lite gnutta, något gram surdeg i burken. Då får surdegen jobba ordentligt och får massor med ny energi för att växa sig frisk och stark. Dessutom blir surdegsgrunden fortare bakklar. Lite paradoxalt kan man tycka, men så funkar det! En ytterligare finess är att mängden surdegsgrund man behöver inte är så stor, ca 50 gram räcker mer än väl.
Så metodiken när jag matar surdegsgrunden är att skrapa ur burken med en slickepott. Det blir då bara lite, lite kvar på kanterna. Sedan häller jag på ca 30 gram vatten, sätter på skruvlocket och skakar så att surdegsresterna löses upp i vattnet. Därefter tillsätter jag ca 30 gram mjölblandning. (En bra mjölblandning jag använder är 50% vete, 25% råg och 25% graham som jag har färdigblandat i en burk för att underlätta. Alla mjölsorter är stenmalda och ekologiska.) Sedan rör jag runt ordentligt, sätter på locket och låter surdegsgrunden stå i rumstemperatur. Efter ca 12 timmar är den redo att blandas ut med mera vatten och mjöl för att bli surdeg till ett bak.
På detta sätt blir det mindre mängder surdegsgrund att kasta bort mellan baken. Dessutom kan man faktiskt hitta olika sätt att använda surdegen. Det ger fin smak att ha lite surdeg i pannkaks- eller våffelsmeten. Jag läste ett tips att man t.o.m. kan steka klickar av surdegen och servera med sirap och glass. Det låter onekligen lite speciellt så jag måste testa det någon gång. Hittills har det bara blivit goda pannkakor och våfflor!
