För ett drygt år sedan började jag följa upp mängden kött vi äter i familjen. Det var i den vevan som jag själv bestämde mig för att i princip vara vegetarian. Mitt sätt att vara vegetarian har vacklat lite fram och tillbaka under året. Mina barn kallar mig plast-vegetarian, och det stämmer faktiskt rätt bra. Till att börja med är jag inte vegan, jag äter både ägg och mjölkprodukter. Jag äter även fisk, tyvärr känner jag själv att det blir för ofta och jag ska försöka dra ner på det också. Kött äter jag om jag blir bjuden på det (inte på restaurang) och vid enstaka tillfällen hemma när jag vet att det är ekologiskt eller vilt. Tillfällena när jag äter kött blir dock färre och färre och jag känner ingen direkt längtan efter kött längre.
I helgen ville familjen premiärgrilla och jag lät mig övertalas och köpte ekologisk karré på Coop. Med ugnsbakade potatishalvor och goda grönsaker till blev det en mycket uppskattad middag. Själv hade jag inga problem att avstå från köttet utan åt en rejäl portion syndigt goda skogschampinjoner istället. Och för första gången var jag verkligen inte sugen på det nygrillade.
Även i butiken har jag en tendens att ”glömma” att köpa kött. Under förra året började jag följa upp alla köttinköp i ett excelark. Lite väl ambitiöst och det rann förstås ut i sanden. Att jag köpte klart mindre mängder kött under 2013 än under tidigare år är dock utom tvivel. Inte bara för att jag själv knappt ätit något. Vi har serverat kött färre gånger per vecka och mindre mängder åt gången.
I år har vi dragit ner ytterligare. Under årets tre första månader har jag köpt 4 kycklingar, varav två serverade på en middagsbjudning och dottern fått två stycken. Hon har precis flyttat hemifrån och då är det inte så lätt att få pengarna att räcka till ekologisk kyckling. Då bidrar jag gärna. Utöver kycklingen har jag handlat helgens grillkött, några paket bacon och lite starka korvar. Det är allt. Så nu kan väl hela familjen snart kalla sig för plast-vegetarianer.
Finaste Bosarpkycklingen till finaste dottern!