Ingen har väl kunnat undgå den senare tidens debatt kring initiativ att servera vegetarisk mat en dag i veckan inom skola och vård och omsorg. Jag har inte kunnat låta bli att fascineras av hur mycket energi vissa grupper lägger på att vara emot detta. Det framställs som att barn och gamla ”tvingas” att äta mat som de absolut inte vill ha. De blir förnekade den allmänna rätten att äta precis så mycket kött de vill varje dag. Vegetarisk mat framställs som ett sämre alternativ, B-mat helt enkelt.

Intressant! I vårt land är man alltså avvikande genom att vara vegetarian. I Indien däremot är ca 30% av befolkningen vegetarianer. Jag är själv inte vegetarian, närmast skulle jag väl kunna beskriva mig som halv-flexitarian. Jag äter kött, dock inga stora mängder och när jag gör det föredrar jag vilt. Till lunch äter jag gärna vegetariskt. Jag minns med nostalgi en lunchrestaurang jag tidigare ofta besökte. Kocken gjorde traditionell dagens som var helt ok, men det han briljerade i var veckans vegetariska alternativ. Vegorätten blev det naturliga valet och man kunde gladeligen äta veckans vegetariska både två och tre gånger samma vecka bara för att den var så god.

Det är ju med vegetarisk mat precis som med all annan mat; hur god den är beror på råvarorna och på kocken. Idag körde vi Köttfri Torsdag hemma. Det blev soppa gjord på potatis, purjolök och morötter. Den var god och vi blev mätta. Och inte kände vi att vi gick miste om något. Dessutom gjorde det gott för både miljön och hälsan!

Basen till torsdagens vegetariska soppa, nu ska bara potatisen skalas också