Bland det enklaste att odla är sparris och vitlök. Sparrisen planterar man och låter vara några år innan man kan börja skörda på allvar. Jag har dock bara två plantor som inhandlades för 5 år sedan. Plus en liten självsådd planta som dök upp i en av perennrabatterna. Eftersom jag har så få plantor blir det inte så många stjälkar jag kan skörda åt gången. Därför blir det ofta att jag skördar lite mindre ofta och då blir en del stjälkar lite onödigt långa och grova. Har sagt till mig själv att jag borde köpa fler plantor så det blir mer att skörda åt gången. Samtidigt är det inte helt fel att vissa saker blir lite lyx i tillvaron. Sparrisen jag skördar äter vi oftast ugnsbakad. Alltid nyskördad, direkt från trädgårdslandet.
Vitlöken sätter jag varje år i november. Tre sättlökar är precis lagom till en pallkrage. Denna gång satte jag dem i en ny pallkrage med förhoppningen att få större lökar än förra året, då var de minst sagt ynkliga. I år kom de igång sent och jag var faktiskt lite orolig under hösten. Men i våras var det full fart direkt. När jag skördade i slutet på juli kunde jag glädja mig åt drygt 30 riktigt stora och fina lökar. Jag har testat flera år att göra snygga flätor men har ingen riktig talang för det. Min svärdotter har däremot det och hjälpte mig att göra superfina flätor. Dessa hänger nu nere i matkällaren där de håller sig hela vintern. Förhoppningsvis slipper jag köpa vitlök i år också!
Sparris redo att skörda
Ugnsbaka sparrisen med lite flingsalt, olivolja och balsamvinäger på. Toppa med parmesan innan servering
Vitlöken i slutet på maj
Stora och rejäla vitlökar skördade i slutet på juli
Proffsiga och snygga flätor som svärdottern gjorde