Sedan jag började baka surdegsbröd köper jag inte längre jäst. Jo, inför kanelbullebaket köpte jag faktiskt ett paket för att istället för vanlig surdeg göra en poolish, dvs. en fördeg bestående av vatten och mjöl och pyttelite jäst för att få igång jäsningen. Till ett bak på en liter degvätska gjorde jag en poolish på 200 gram vatten, 200 gram mjöl och 5 gram jäst. Fördelen med att använda sig av poolish istället för surdeg är att det blir garanterat ingen syrlig smak på bullarna. De smakar inte heller jäst som kan bli effekten med de vanliga proportionerna 100 gram jäst per liter degvätska. För jästsmak gillar jag INTE. Långt innan jag blev surdegsnörd experimenterade jag med mycket små jästmängder och långa jästider för att slippa just detta.
Att baka med poolish är annars precis som vanligt, bortsett från att det tar ett antal timmar att få igång fördegen och att bulldegen behöver jäsa betydligt längre. Men det ger ju bara desto godare smaker. Den effektiva tiden för baket blir inte längre men det blir lite väntan då och då som kan fyllas med andra aktiviteter. Dottern, som var uppskattat baksällskap, och jag hann både handla, laga och äta mat under tiden.
Väldigt goda bullar, hälften kanel- och hälften kardemumma, blev det också på recept hämtade från Sébastien Boudets senaste bok. Min personliga favorit är kardemummabullen med rikligt med grovmald kardemumma och mandelmassa i fyllningen. Mums!
Frågan nu är bara vad jag ska göra med 45 gram jäst. Kanske läge att baka baguetter i veckan. De kan man med fördel också göra på poolish.
Det var inte mycket jäst som behövdes!
En bubblig och glad poolish
Goa bullar