Det lönar sig sällan att stressa. Särskilt inte när man bakar surdegsbröd. Förra veckan slarvade jag lite med matningen av surdegsgrunden, så när jag skulle baka i helgen var den inte på topphumör. I det läget ska man hellre skjuta upp baket en dag och mata surdegsgrunden en extra gång så att den blir nöjd och glad igen. Men vi hade ont om bröd så jag chansade och gjorde ändå en surdeg som det inte heller var någon riktig fart på. Detta medförde i sin tur att bröddegen inte jäste ordentligt och bröden blev sjukt platta och kompakta. Underjästa är en underdrift …
När jag satte en ny surdeg dagen efter var det däremot en helt annan fart. Surdegen bubblade och bröddegen jäste snällt och fint. Lite intressant att jämföra skillnaden mellan en glad och en ledsen surdeg, eller mellan en lugn och en otålig bagare. Och jag har lärt mig läxan ytterligare en gång …
