Jag är helt tokig i bigarråer. Våra egna har precis börjat mogna och en period med mycket magknip har börjat, för sen kommer ju plommonen också. Tidigare hade vi inte mindre än tre plommonträd, hur nu förre ägaren kom på idéen att plantera så många. Tre äppelträd kan jag förstå, men varför tre plommonträd. Nu har vi bara ett plommonträd kvar, ett Opal, och det räcker mer än väl. Bigarråer och plommon har ju det gemensamt att i princip allt mognar på en gång och man står med ofantliga mängder att ta rätt på.

Plommon har jag försökt göra en massa olika saker med, plommon i madeira, saft, sylt och chutney. Ett år försökte vi göra vin, men det vildjäste tyvärr. Vi har också fryst in mängder för att göra plommonkaka av. Men i slutändan är det ändå godast att äta plommon som de är. Plommon är lite för sötsliskiga för att göra sig i saft och sylt tycker jag. Kanske är det någon läsare som kan dela med sig av ett riktigt bra plommonrecept.

Bigarråer gör sig inte heller så bra som saft- och syltbär. Vad jag däremot upptäckt är att det går alldeles utmärkt att frysa in dem. När man sedan blir sugen på något gott i vinter så plockar man fram en påse bigarråer och låter dem nästan tina. Det blir ett lite nyttigare godis som passar bra i tv-soffan. I helgen plockade jag första litern och frös in. På detta sätt kan vi kanske också minimera magknipet i år. Trädet har blivit riktigt stort nu, så det är stege som gäller när man plockar.

Nyplockade bigarråer

Högt upp sitter de röda godsakerna